Från vår horisont...

Dec 19, 2016

…ser vi ut över en kraftigt förändrad värld. Efter den senaste månaden känns det lite grann som om vi bevittnade Romarrikets sista dagar, eller i alla fall (för att låna Carl Bildts uttryck) slutet på västvärlden som vi känner den.

Brexit, som ingen verkar veta hur det skall gå till, Trumps seger i USA, som ingen vet vad den leder till, osäkerheten efter i första hand den italienska folkomröstningen men även de kommande franska och tyska valen, försvårar möjligheten till vettiga ekonomiska prognoser. I ett längre perspektiv känns Trumps tilltänkta och utvalda administration som ett radikalt hot mot klimatet och frihandeln, och kan väntas ge ökad politisk osäkerhet.

Står vi inför TEOTWAWKI?

Många av de grundläggande värderingar som västvärlden kunde samlas kring för bara någon månad sedan är inte längre självklara. Som en följd av detta kan EU (både som frihandels- och fredsprojekt) skakas i sina grundvalar. Frågan är om EU håller eller eller om vi ställs inför en politisk (som ungdomarna kallar det) TEOTWAWKI – The End Of The World As We Know IT?

Mot denna bakgrund kan ju reaktionen från kapitalmarknaden verka något bakvänd. Vår uppgift är ju inte att gnälla över alla världens ”felbeslut” utan att försöka hitta en väg att öka värdet på det kapital vi har under förvaltning – men det är, som antytts, inte lätt och ibland överraskar verkligheten.

Fel, men rätt

Få hade till exempel väntat att Trumps seger i det amerikanska presidentvalet och den italienska regeringens nederlag i förra veckans folkomröstning skulle leda till att börserna steg. Verkligheten är ibland i sanning märklig!

Tittar man på de rent ekonomiska händelserna finns det dock en del hopp om framtiden, och det är framförallt detta som avspeglat sig på börsen den senaste månaden. Positiva signaler när det gäller konjunkturen, i synnerhet inom EU och förväntningar på en expansiv finanspolitik (det vill säga statliga investeringar) i USA bidrar till att viljan att investera på börsen ökar.

Många oskrivna kort

Dessutom finns det fortfarande stora mängder kapital som står, eller kanske stått, vid sidan av marknaden som på något sätt måste investeras. Detta har skapat den senaste månadens kursuppgång, i synnerhet i USA. Hoten mot denna utveckling kommer främst från politiskt håll och måste nog sägas ha ökat på sistone. Inte minst USA:s tillträdande president har nu visat sig vara ett i högsta grad oskrivet kort.

Det vi vet, eller tror oss veta, om Trumps ekonomiska program är i hög grad en återgång till de program – under samlingsnamnet ”Reaganomics” - som sjösattes av Ronald Reagan och i viss mån Margaret Thatcher för 35 år sedan. Detta innebär sänkta skatter, högre investeringar i infrastruktur och försvaret, färre regler (i synnerhet inom finanssektorn) samt högre handelshinder och regler som försvårar immigration.

Stora skillnader

Problemet med detta är att det finns en stor skillnad på när Trump tillträder 2017 och när Reagan gjorde det 1981. I dag är USA:s ekonomi nära fullt kapacitetsutnyttjande medan läget var det omvända i början på 80-talet. Detta kommer att leda till att stimulanspaketet mycket snabbare än på 80-talet kan komma att skapa ett ökat inflationstryck, snabbt ökande löner och räntor och en ytterligare ökning av skuldsättningen. Räntemarknaden har redan diskonterat en del av denna politik. Vi måste de facto invänta och se hur Trumps politik utformas.

Under Reagans och Thatchers tid hade västvärlden knappast någon konkurrens från resten av världen. Bland annat skedde nästan all teknikutveckling i USA, Japan och Västeuropa.

Detta har ändrats dramatiskt. Modern teknik finns och skapas nästan överallt och många ”nya” länder har gott om välutbildad arbetskraft och dessutom hemmamarknader att prova innovationer på. I dag är det lättare att kombinera modern teknik med billig arbetskraft och en mycket stor del av teknikutvecklingen sker i dag någon annan stans än i USA, Japan och Västeuropa. Därför kommer inte handelshinder och stängda gränser för billig import att fungera för USA.

Räntorna stiger

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) har redan nu höjt räntan med 25 punkter och förmodligen höjer de tre gånger till under 2017.

Hur som helst har Trump knappast möjlighet att finansiera sina storslagna  infrastrukturplaner med skattemedel. Skatterna skall ju sänkas. I stället måste detta i alla fall delvis ske genom att ge ut amerikanska statspapper, i en tid då räntorna redan visar tecken på att stiga. Följden kan bli en ytterligare starkare dollar.

So far so good

Börserna har än så länge reagerat positivt på Trumps valseger. De kommande föreslagna sänkta företagsskatterna och investeringarna i infrastruktur påverkar efterfrågan positivt. Många andra delar av Trumps (utlovade) politik har en kraftigt negativ påverkan på ekonomin men finansmarknaden verkar ha fokuserat på det som bidrar positivt och blundat för de faktorer, till exempel nya handelshinder och upprivna avtal, som kan dämpa tillväxten i både USA:s och världsekonomin på längre sikt.

Den allt starkare dollarn och risken för begränsningar i frihandeln har däremot redan givit utslag i form av en svag börs- och valutautveckling i flera så kallade tillväxtekonomier.

Ett skäl till detta är givetvis att ”Reaganomics” återfödelse gör att de senaste årens extremt generösa penningpolitik nu kan få draghjälp från en expansiv finanspolitik. Den centralbanksledda räntepolitiken de senaste åren har ju egentligen bara lett till att vi i dag har (för) låga räntor men sammantaget inte påverkat tillväxten nämnvärt.

Denna kombination har efterfrågats av många och det är troligt att USA:s exempel kommer att följas av först Storbritannien och i förlängningen även i andra delar av världen, till exempel inom EU. Planerna på en expansiv finanspolitik i USA har också bidragit till stigande råvarupriser och ökat förväntningar på att inflationen skall ta lite fart.

Stigande räntor även i Sverige

Till och med i Sverige har inflationstakten börjat peka uppåt. Novembersiffrorna visar att inflationstakten (KPI) steg från 1,2 procent i oktober till 1,4 procent i november. Den så kallade underliggande inflationen (KPIF - där effekten av räntesatsförändringar räknas bort) steg lite mer, från 1,4 till 1,6 procent. Detta hindrar dock inte att det fortfarande ser ut att bli mycket svårt för Riksbanken att nå sitt inflationsmål på 2 procent.

I teorin ökar detta trycket på Riksbanken att göra mer. Ett bidragande skäl till att inflationen stiger är nämligen att energipriserna har stigit, och det är ju en komponent som knappast alls påverkas av riksbankspolitiken.

Enligt den märkliga modell som Riksbanken använt sedan den extrema penningpolitiken startade skulle därför både en räntesänkning som nya köp av obligationer kunna vara aktuellt. Det förefaller dock som om Riksbankens ledning tänkt om när det gäller nyttan av det senaste årets penningpolitik, i alla fall när det gäller nivån på räntan. Dessutom ha de fått hjälp av en svagare krona.

Utmattad Riksbank med utmattad politik

Det är inte bara så att Riksbanken slagit sig trött när det gäller räntepolitiken, det verkar ju också som att själva politiken är ganska utmattad. Får Riksbanken lite hjälp av stigande inflationsförväntningar i omvärlden kanske också den svenska politiken kan bli lite mer normaliserad inom kort.

Om vi vänder blicken mot Europa finns det en del man kan vara orolig för. Inte så mycket ekonomin på kort sikt men politiken kan fortfarande ställa till det. Trumps hot om isolationism har gjort att det finns en faktisk risk att USA lämnar Europa och Asien år sitt öde, vilket sannolikt innebär att Kinas roll i Asien växer och att Ryssland får allt mer inflytande i Europa.

Det kommer att krävas kraftfulla regeringar i Berlin, Paris och Rom för att behålla sammanhållningen inom EU men det finns en klar risk att de inte materialiseras. Populistiska anslag med enkla lösningar på komplicerade problem kan på sikt mynna ut i en ganska otrevlig soppa.

Hyfsat scenario för nordisk del

Sammantaget ser kanske detta långsiktiga scenario inte så pjåkigt ut för nordisk del, där många företag redan är extremt internationaliserade. Detta tar bort en del av riskerna med kommande handelshinder.

Däremot är det klart att inflationssäkrade tillgångar – ädelmetaller, fastigheter och råvaror – också kan bli allt mer intressanta.

Vi räknar dock med ett fortsatt köptryck på i första hand aktiemarknaden och obligationer i bra bolag under inledningen av nästa år. Räntorna kommer förmodligen att stiga, men i det korta perspektivet inte så mycket att de blir ett hot mot börsen. Den svaga kronan borde också ha en fortsatt positiv inverkan på den svenska marknaden.

Vi på Meetoo önskar alla kunder och andra intressenter en God Jul och ett Gott Nytt År

Tillbaka