Från vår horisont...

Nov 25, 2014

…kan vi se tillbaka på ett antal toppnoteringar såväl på Stockholmsbörsen som på många andra håll i världen. Den gångna veckan avslutades med en kraftig uppgång efter Europeiska Centralbanken (ECB:s) signaler om nya ekonomiska stimulanser och en oväntad räntesänkning i Kina. Under veckan har också den tyska börsen (mätt med DAX index) stigit med imponerande fyra procent.

Den allmänna tendensen är nu starkt positiv och det känns rimligt att räkna med en stabil avslutning på året med den amerikanska ekonomin och börsen som draglok. För svensk del ger också den allt svagare kronan stöd till många bolag och deras aktiekurser.

Snabba svängningar

Vi skall dock ha klart för oss att detta kan ändras snabbt. När detta skrivs kan vi till exempel se tillbaka på en ovanligt svängig månad. En snabb sättning på börsen i oktober (ni kommer ihåg oron för Putin, ebola, undervattens­aktivitet i Stockholms skärgård, IS, etc, etc) avlöstes av ett börsrally i spåren av starka delårsrapporter, stöd från centralbankerna och sänkta ränteprognoser.

Den svenska börsen sjönk faktiskt med nära tio procent i mitten av oktober men har sedan dess vänt upp och nått de tidigare all-time-high-nivåerna. Värt att notera är också att det volatilitetsindex (”VIX”), som ofta anges för det breda amerikanska S&P500-indexet, gått från en årshögsta- och krisnivå i mitten av oktober till mycket låga nivåer i dag.

Problemen kvarstår

Vart försvann då problemen? Är oron över geo-politiken, epidemier, terrorister och deflation bortblåst? Blinkar inte lamporna rött längre? Jo, visst gör de det. Den internationella konjunkturen är fortfarande ett bekymmer men bilden är inte så svart som det är lätt att tro om man bara läser tidningarnas rubriker.

En mer sansad sanning kan man spåra om man tittar på utvecklingen på de olika börserna. Det är i synnerhet börserna i ”mogna” länder som USA, Sverige och Schweiz som gått starkt. Den senaste veckan har också, som nämnts ovan, Tyskland hakat på tåget. En fortsatt övertygande åter­hämtning i USA och nu också Storbri­tannien, lite mindre fokus på den geopolitiska oron och nya centralbanksstimulanser i EMU-området och Kina har gjort sitt till. Samtidigt har skörden av bolagsrapporter också varit hygglig och bjudit på många positiva över­rask­ningar. En faktor som borde vara positiv för Västeuropas konjunktur är det fallande oljepriset – men vi får se om OPEC-mötet denna vecka kan ändra på detta.

Få alternativ till aktier

Den främsta förklaringen till att börsen studsade upp så kraftigt som den gjorde är nog ändå att många placerare såg chansen att kasta sig in på börsen efter nedgången. Skälet är att aktier trots oron är ett av de placeringsalternativ som ser ut att kunna erbjuda hygglig avkastning under de kommande åren. Vår bedömning är att dessa flöden kommer att fortsätta styra börsen, något som gör den intressant men också mer svajig, eller, om man så vill, ”volatil”.

Detta hindrar givetvis inte att farhågorna kvarstår. Risken för en kombination av lågkonjunktur och deflation i EMU-området har varit och förblir en av de största riskerna mot den globala återhämtningen och därmed för humöret på börsen. ECB agerar så gott det går men det krävs också politiskt grundade stimulanser för att vända på utvecklingen.

Vi kan därför räkna med att EU och vissa enskilda länder kommer att presentera stimu­lanspaket under slutet av året. Det viktigaste i detta avseende är att få med Tyskland på stimulanserna. Hittills har Bundesbank använt sin vanliga taktik, dvs att säga nej till stimulanser, och den tyska regeringen använt samma synsätt. Efter de senaste, svaga, tyska konjunktursiffrorna handlar det dock kanske inte längre ”bara” om att rädda (eller kanske hitta…) tillväxt i EMU-området utan också om att få lite ny fart på den tyska ekonomin. Nyligen aviserade Tysklands regering vissa finans­politiska stimu­lansåtgärder, dock av relativt begränsad storlek. Marknaden hoppas nu på att det kommer mera…

Minusränta – nej tack!

Sedan den svenska räntan, eller snarare den svenska Riksbankens ränta, sänkts till noll har kraven höjts på att fortsätta på den inslagna vägen och börja införa negativa räntor. Vi hoppas att detta stannar vid tankar och aldrig genomförs. Hela tanken på att kunna skapa inflation och/eller tillväxt genom att erbjuda negativa räntor bygger på en fullkomligt felaktig tanke.

Som alla vet är Riksbankens mål en inflation på 2%, dvs i stora drag 2 procentenheter högre än vad den är i dag. Enligt teorin skall sänkt ränta få oss att konsumera mera och att företag skall låna för att göra nya investeringar. Detta skulle i sin tur leda till högre priser som leder till högre löner så att vi kan konsumera ännu mer. En sänkt ränta leder dessutom till att kronan försvagas mot andra valutor och att vår export blir billigare och vår import dyrare.

Teorin må vara korrekt under normala förhållanden men fungerar inte för ränte­nivåer runt noll. I dag kommer vi inte att konsumera mer bara för att räntan har sänkts från en redan mycket låg nivå. För att konsumtionen all stiga krävs det att tron på framtiden förbättras och i det avseendet är en sänkt ränta snarast ett tecken på att det är illa ställt med landet. Inte heller kommer företagen att investera mer bara för att räntan sänkts. En ränteförändring på dagens låga nivå har ingen effekt. Det är inte en ränteförändring som gör att ett företag kan räkna hem en investering, det som avgör om en investering kommer till stånd är tron på ökad efterfrågan.

Fast i en gammal teori

I dag har Riksbanken så att säga tappat sin ammunition – den kan inte längre lyfta vare sig efterfrågan eller inflation. I stället är det politikerna som har tillgång till metoderna. Det verkligt stora problemet är att Riksbanken (och för övrigt riksbanker i allmänhet) och politiker tror på en gammal världs ekonomiska teori.

I dag är det lätt att köpa varor och tjänster över gränserna. Tekniken går framåt och detta pressar produktionskostnaderna långt snabbare än vad ränteförändringar kan klara av. Det mesta kommer att bli billigare eftersom transaktions- och transport­kostnaderna sjunker. Detta kan vi inte stoppa, lika litet som den ökande utländska konkurrensen som sätter press på lönerna.

Därför borde Regeringen, Riksdagen och Riksbanken för tillfället skjuta inflations­målet åt sidan och fokusera på tillväxten, framförallt så att vi kan använda våra resurser så effektivt som möjligt.

Sverige har, alldeles oavsett vad finansministern säger, en stark ekonomi med en för­hållan­devis bra tillväxt jämfört med många andra länder. Dessutom stiger reallöner­na. Att i detta läge sänka räntan ytterligare kan bara leda till osunda investeringar vilket i sin tur på riktigt äventyrar framtiden.

Regeringskris runt hörnet?

Hur äventyrlig regeringens framtid är kommer vi att kunna läsa spaltkilometer om de närmaste veckorna, i takt med att budgetdebatten i Riksdagen tilltar. Eftersom de flesta inblandade är lite tilltufsade av valet och eftervalsdebatten tror vi inte på ett nyval. Däremot kan mycket väl en regeringsombildning till en rent socialdemo­kratisk ministär bli en (temporär) lösning på problemet. En sådan skulle visserligen ge ett ännu svagare parlamentariskt underlag än vad dagens regering har men också ge möjligheter till kompromisser över blockgränserna.

Som vi skrivit tidigare har regeringens första tid, och detta kan man säga oavsett vilka politiska glasögon man har på sig, knappast präglats av vare sig handlingskraft eller trovärdighet. Den valhänthet som stats- och finansministrarna angripit proble­men med är anmärkningsvärd och den nya regeringens tvärnit när det gäller nya infrastrukturprojekt i Stockholm har väckt starka känslor.

En regeringskris och ett möjligt nyval skulle kunna störa den svenska börsen något men på kort sikt är det ändå konjunkturen i EMU-området och i Sverige som är den största risken. När det gäller bolagens resultat – som ändå är det som på lite längre sikt har störst betydelse – är det svårt att ett se att vi har några stora allmänna vinst­lyft framför oss. Den svaga kronan kan dock ge lite draghjälp.

Samtidigt känns den traditionella räntemarknaden, minst sagt, inte särskilt attraktiv vid dagens räntenivåer. Preferensaktier, som kan ses som en form av hybrid mellan en aktie- och ränteplacering, är ett alternativ som dock ger en vettig avkastning. I grunden handlar det dock, som alltid, att utifrån en syn på hur konjunkturen utveck­las i olika delar av världen hitta aktier i rätt bolag.

Med bästa hälsningar,

24 november 2014

Lotta och Christer

Tillbaka