Från vår horisont...

Oct 20, 2014

…har vi noterat att det gamla talesättet ”det går fort i hockey” återigen kan appli­ceras på aktiemarknaden. Svängningarna den senaste tiden har varit extrema, under veckan har New York-börsen till exempel hunnit med att notera såväl årets bästa som årets sämsta dag. Dagarna efter varandra, dessutom. Oron avspeglar i huvudsak en osäkerhet kring konjunktur­utvecklingen där en stor del av de hopp marknaden haft om en återhämtning i Europa har kommit på skam.

Det är framförallt tyska siffror som ligger bakom det hela. Nyligen har den tyska statistiken visat den sämsta orderingången till industrin sedan 2009, den sämsta siffran för tysk industriproduktion på lika lång tid och nu senast en kraftig minsk­ning av exporten. Tyskland är givetvis en viktig export­marknad för många bolag, inte minst de svenska verkstadsbolagen, och den tyska tillbakagången är allvarlig.

Starka siffror från Alcoa

Samtidigt är inte allt nattsvart. Den amerikanska aluminiumjätten Alcoa, som tradi­tionellt inleder kvartalsrapportsäsongerna, redovisade ett urstarkt resultat för det tredje kvartalet och upprepade dessutom sin tidigare prognos om att den globala efterfrågan på aluminium kommer att öka med 7 procent under 2014.

Detta bör ses som en viktig, och positiv, konjunkturindikator även för europeiska företag. Dess­utom fortsätter oljepriset ner, vilket också är positivt för många bolag. Den ameri­kanska ekonomiska återhämtningen fortsätter samtidigt som Kina trots allt utvecklas ganska bra, i alla fall ekonomiskt sett. Att världens två största ekono­mier – Kina är ju faktiskt numera återigen störst – går bra ger trots allt anledning till viss optimism.

Putineffekten

De svaga siffrorna i Tyskland och resten av Europa kan i hög grad förklaras av utvecklingen i Ryssland, vars ekonomi just nu verkar vara i fritt fall.

Den senaste tidens kraftiga rubelförsvagning, nästan 20 procent på några månader trots ihärdiga försök från landets centralbank att försvara valutakursen, visar att de ekonomiska sanktionerna mot landet biter bra. Sanktionerna, som infördes efter annekteringen av Krim, har lett till att utländska investerare har börjat dra hem sina investeringar från Ryssland, men kanske framförallt att ryska företag har ökat sin efterfrågan på hårdvaluta när de stängts ute från USA:s och EU:s kreditmarknad.

Den svaga rubeln leder också till högre kostnader för insatsvaror till rysk industri, vilket trycker ned ekonomin. De fallande råvarupriserna – olja, gas och andra råvaror är Rysslands huvudsakliga exportvaror – bidrar också till misären

Även om vi kanske kan glädja oss över att den ekonomiska krigföringen får effekt kan vi nog läsa av en del av resultatet just i den tyska ekonomin – som har (eller hade?) Ryssland som en stor och växande marknad.

Man kan ju spekulera i om det var den svaga europeiska ekonomin som gjorde att Putin vågade angripa Ukraina. Han kanske inte räknade med att EU och USA skulle våga slå tillbaka så hårt som de gjort. I så fall bet han sig i tummen och har nu fler problem på hemmaplan än någon rysk president haft sedan 1998, då landet faktiskt ställde in betalningarna.

Hur mycket längre kan Ryssland bråka?

Just i detta finns kanske också en strimma av hopp. Ryssland har inte råd att bråka mycket längre – frågan är bara om detta faktum kan överskugga Putins instinkter som ”street fighter”. Vi hoppas att om inte annat hans omgivning skall få honom på bättre tankar.

Även i USA, där den ekonomiska återhämtningen fortsätter, har central­banken tagit intryck av svagheten i Europa. I den amerikanska centralbankens (Fed) senaste mötesprotokoll visade det sig att flera ledamöter påpekat att tillväxten i USA kan komma att bli lägre än väntat om den internationella ekonomin försvagas – något som på goda grunder kan tolkas som att Fed inte kommer att hasta fram sin första räntehöjning.

Kompromissernas tidevarv

På hemmaplan är det mesta egentligen ganska lugnt, även om den nya regeringen börjat visa en lite mer röd färg än väntat. Å andra sidan är detta sannolikt mest förpostfäktningar, förslagen skall ju igenom riksdagen också….

Oavsett allt käbbel och alla självutnämnda ”vinnare” i budgetöverenskommelser, etc, är det när budgeten skall röstas igenom i riksdagen som vi får veta hur det parla­men­tariska läget egentligen ser ut och hur det kommer att påverka ekonomin.

Dagens lanserade skattehöjningar kan ju dessutom komma att ses i en helt annor­lunda dager runt lucia, beroende på hur världsekonomin utvecklar sig. Få politiker vill nog strama åt om efterfrågan i ekonomin viker. Vårt tips är fortfarande breda koalitioner i riksdagen eftersom ingen utom möjligtvis Sverigedemokraterna vill ha nyval, men man kan ju inte påstå att den nya regeringen inlett speciellt övertygande.

Oro även när det gäller geopolitiken

Sedan är det ju inte bara i Ryssland det stormar. Även om konflikten runt Ukra­ina förefaller ha avtagit något (men alltså inte dess ekonomiska effekter) finns det gott om så kallade geopolitiska problem i Mellanöstern och det eboladrabbade Afrika. Dessutom vet ingen vad som kommer att hända i Hongkong.

I Europa har läget klarnat så tillvida att skottarna valde att stanna kvar i Storbritan­nien men ett brittiskt utträde ur EU – det som kallas ”Brexit” – är fortfarande en oroande möjlighet.

Det allvarligaste just nu är dock att den ekonomiska återhämtningen i Europa har fått ytterligare en knäck. Den tyska framtidstron vacklar, Frankrike fortsätter sitt på stället marsch och Italien skall vi bara inte prata om. Ironiskt nog, efter de senaste fem årens katastrofer, är det Spanien som utvecklats starkast av de stora europeiska ekonomierna just nu.

Som nämnts ovan är ett svagare Europa naturligtvis negativt för Sverige eftersom efterfrågan från flera viktiga industrimarknader viker. Sverige drabbas också av att Finland och Polen drabbats hårt av sanktioner mot och motsanktioner från Ryssland.

Fram med sedelpressen

Att göra något åt de strukturella problemen i Europa (och inom EU) är inte gjort i en handvändning och den positiva påverkan från USA räcker inte till. Istället fortsätter EU den numera beprövade och, det skall sägas, relativt framgångsrika amerikanska metoden – sedelpressarna.

Europeiska centralbanken (ECB) kommer att ge lån till mindre företag och köpa obli­ga­tioner från bankerna och hoppas att detta skall öka investeringarna och konsum­tionslusten så att hjulen börjar snurra igen. Inte minst viktigt är att detta signalerar att de låga räntorna är här för att stanna under överskådlig tid och att allt detta lär leda till en svagare Euro.

Rent tekniskt går programmet ut på att ECB köper bostadsobligationer och så kallade säkerställda obligationer från mitten av oktober och två år framåt. Dessutom skall ett program med generösa lån till bankerna (det kallas ”TLTRO”) pågå till juni 2016. Villkoret är att dessa pengar i sin tur skall lånas ut till företag och hushåll.

Stabilt banksystem men svagare valuta

Tack och lov ser det ut som om det europeiska banksystemet i dag är relativt stabilt, vilket ökar sannolikheten att åtgärderna lyckas, men om det räcker för att stimulera ekonomin eller om det är som att ge havre till en döende häst är ännu oklart. Att Euron (liksom den svenska kronan) försvagats relativt kraftigt under de senaste månaderna kan dock bidra till lite bättre siffror framöver.

Vi tror därför att medicinen biter. Den amerikanska centralbanken har lyckats vända ekonomin genom precis de åtgärder som ECB nu drar igång. Dessutom är jänkarna mer aktiva än på länge i Mellanöstern och i Västafrika och vi tror trots allt situationen i Ukraina har lugnat ner sig – det oroväckande där är nog att varken Ukrainas eller Rysslands regeringar har full kontroll över de som slåss.

Enveten optimism

Vi är därför trots allt positiva till utsikterna i Europa. Detta kan verka lite underligt eftersom tillväxten är svag, många länder brottas med skyhög arbetslöshet och har stora problem med gigantiska statsskulder. Förklaringen ligger i att aktier allmänt sett är relativt lågt värderade – utifrån dagens ränteläge – och att ECB:s stimulanser kommer att pågå under många års tid och ge aktiemarknaden stort stöd framöver.

Ju längre den amerikanska centralbanken väntar med att börja höja sina räntor, av omsorg om den globala återhämtningen, desto bättre.

Med bästa hälsningar,

10 oktober 2014

Lotta och Christer

Tillbaka