Från vår horisont...

Sep 17, 2014

… ser vi ut över ett allt mer besvärligt politiskt landskap. Om vi nu skall försöka att bortse från vår förundran över missnöjespartiernas framgångar och koncentrera oss på vad det svenska valresultatet kommer att betyda för kapitalmarknaderna finner vi dock såväl hot som möjligheter.

Till att börja med kan vi konstatera att den omedelbara effekten av valutgången blev ganska liten. Faktum är att börsen dagen efter valet gick upp något och att kronan stärktes något. Räntorna steg men inte så att det direkt liknar ett krisläge.

På hotsidan finns i första hand Sverigedemokraternas position som ett närmast blocke­rande vågmästarparti. Detta skapar å andra sidan möjligheter och förutsätt­ningar för ett bredare politiskt samarbete – över de gamla blockgränserna.

Bra förutsättningar, trots allt

Att ett samarbete mellan Socialdemokrater och Moderater länge varit, om ni ursäktar ordvalet, finansmarknadens våta dröm är helt klart och egentligen har förutsätt­ning­arna aldrig varit bättre än de är just nu. Med tanke på att de två partierna i stort sett gick till val på samma politik, om än med olika ordval och betoningar, och att Social­demokraterna egentligen inte verkar vilja ändra Alliansregeringens oerhört fram­gångsrika ekonomiska politik borde frågan egentligen vara ganska enkel, i alla fall för någon som inte har följt svensk politik de senaste femtio åren…

Eftersom vi gjort det vågar vi inte hoppas att det blir så lätt. Däremot måste Stefan Löfven se till att han kan bilda en regering där han kan få stöd för sin politik. Därför tror vi att han kommer att offra en hel del heliga socialdemokratiska kor för att kunna söka sig över blockgränsen. Detta är sannolikt Löfvens starkaste chans och möjligheterna för att han skulle lyckas ökar sannolikt av att han inte är en av partiets politruker – Stefan Löfven har en helt annan bakgrund än de vanliga socialdemo­kratiska partiledarna och förhoppningsvis kan han utnyttja det.

Alliansen utan portalfigurer

Gör han det kommer han att bli utsatt för en intensiv missnöjeskampanj internt men just detta ökar möjligheterna att han möts av något slags intresse från allians­parti­erna. Lika förhoppningsvis kommer de att ta emot den utsträckta handen, även om det kanske inte sker den här veckan. Sannolikheten för detta har ökat av att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg aviserat att de lämnar politiken – inte skulle Alliansen våga gå till ett nyval utan dessa två portalfigurer?

Vi har redan sett Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gråta krokodiltårar i TV över att man inte är välkommen i en S-märkt regering men att han inte skulle komma dit var nog klart redan från början. Att Socialdemokraterna skulle ta in Vänsterpartiet i regering­en skulle effektivt förhindra möjligheterna att kompromissa med Alliansens partier och därmed cementera Sverigedemokraternas position.

Ironiskt nog finns det därför i dag en hel del som talar för att Alliansens politik kan komma att fortsätta, om än under ett annat ledarskap. Det allra troligaste är dock kanske att regeringen blir rent socialdemokratisk, möjligtvis med inslag från Miljö­partiet.

En sådan regering skall de närmaste veckorna få till stånd en regeringsdeklaration för den kommande mandatperioden och inte minst en budget för det närmaste året.

Budgeten går igenom

Vår bedömning är att Alliansen släpper igenom denna budget – alternativet är i princip nyval - men osäkerheten kring allt detta kommer att kunna hålla internati­onella placerare på halster. Sannolikt innebär detta att kronan fortsätter att vara svag även om den försvagning som skedde inför valet kommit av sig.

När det gäller räntorna är det rimligt att räkna med att de långa svenska räntorna stiger något men det är värt att komma ihåg att de internationella ränterörelserna spelar en betydligt större roll för ränteutvecklingen än den nya regeringens ekono­miska politik.

Höga krav på nytänkande

När det gäller utvecklingen på lång sikt är kraven på ett nytänkande i politiken ovanligt stort. Eftersom Riksbanken mer eller mindre har tömt ut sina möjligheter att ge stimulans till ekonomin och svensk ekonomi fortfarande har stor ledig kapacitet faller ansvaret tungt på den nya regeringens finanspolitik för att hjälpa ekonomin på traven.

Dessutom finns det ett antal rejäla strukturreformer kvar att genomföra, sådana som Alliansregeringen inte orkade eller tordes ge sig på, till exempel inom infrastruk­tu­ren, hyresmarknaden och försvarspolitiken. Allt detta kräver ett brett samarbete, ett samarbete som inkluderar de två största partierna. Kanske Stefan Löfven är personen som kan fullfölja det arbete som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg startat?

Dessa möjligheter tillhör dock den långa sikten. På kort sikt skall vi komma ihåg att vad Fed säger på onsdag (sannolikt inte så mycket) och hur skottarna röstar på torsdag (förmodligen för att vara kvar i unionen, trots allt) har större betydelse för börsernas utveckling än Stefans Löfvens korslagda veck i pannan….

16 september 2014

Lotta och Christer

Tillbaka