Nya tider, nya styrmedel

Sep 28, 2009

Den världsomfattande finansiella krisen kommer sannolikt att leda till att världens centralbanker får en ännu viktigare roll att spela i framtiden. Centralbankernas agerande under de senaste åren har varit för ensidigt inriktade på inflationen. I framtiden behövs komplement till inflationsmål som tar hänsyn till stabiliteten i det finansiella systemet. Bankernas och även industriföretagens balansräkningar måste få större vikt i såväl makroekonomisk teori som i centralbankernas modeller.

Ett problem kan vara att det i dag finns olika synsätt kring problemet på de två sidorna av Atlanten. Fed-chefen Ben Bernanke förefaller fortfarande mena att eventuella framtida bubblor får tas om hand när de uppstår, medan det i Europa (liksom i Japan) finns en större vilja till en högre proaktivitet genom att i högre grad ta hänsyn till utvecklingen för tillgångspriser och kreditutvecklingen. Redskapen för att göra detta är dock ännu inte fullt utvecklade.

Denna skillnad i synsätt kan accentueras av att USA just nu genomför en mycket omfattande upplåning för att säkra sina pågående åtgärdspaket. Detta ökar risken för att USA åter leder världsekonomin in i instabilitet, i synnerhet om Federal Reserve inte deklarerar sin vilja att stämma i bäcken. Rent allmänt kan man konstatera att den berömvärda kraftsamling och relativa samsyn som västvärldens ledare visat upp inför krisens följder sannolikt är ett intet mot de krav som kommer att ställas för att hålla emot när ekonomin slutligen vänder uppåt igen.

Det kan då behövas fundamentalt nya grepp, till exempel att snabbare höja styrräntor i trots låg inflation om kreditgivningen är för expansiv. Det är likaså rimligt att ställa högre krav på kapitaltäckning i goda tider för att minska risken att bankernas beteende förstärker en ohållbar trend.

Sammantaget finns det dock skäl att vara fortsatt optimistisk om världsekonomin under den närmaste tiden. Den nu pågående uppgången skall i första hand ses som en (temporär?) rekyl efter fjolårets kraftigt nedpressade läge och de alltför snabba lagerneddragningar industrin genomförde då. Nu måste lagren byggas upp igen och detta kommer att gödsla ekonomin i alla fall till en bit in på nästa år. I grund och botten är det dock stimulanserna från centralbanker och regeringar som stimulerar uppgången internationellt sett.

I Sverige drivs tillväxten i högre grad av hushållen som snabbt anpassat sig till lägre räntor och skatter. Den svaga arbetsmarknaden utgör dock fortfarande en risk för att den relativt starka utvecklingen inom detaljhandeln och på fastighetsmarknaden kommer av sig.

Problemen är nämligen inte över. Skuldsättningen i såväl hushållens som finans­sektorns balans­räkningar är fortfarande stor, även om risken i dessa båda avseenden känns väsentligt mindre i Sverige än i många andra länder. En konjunkturuppgång kan hämmas av stigande råvarupriser och högre räntor, om nu centralbankerna väljer att stämma i bäcken. Valuta­utvecklingen, i synnerhet för US-dollarn, kan också leda till ändrade konkurrensförhållanden och problem respektive möjligheter för många bolag.

Ekonomins grundläggande svaghet gör att vi räknar med att stimulanserna kommer att vara kvar ännu en tid, samtidigt som inflationen förblir låg. Centralbankerna kommer dock att tvingas höja sina styrräntor senast under andra halvåret nästa år. Lite grann beroende på när olika länders allmänna val ligger kan man också räkna med att några länder inleder sin budgetkonsolidering under 2011. Det finns skäl att räkna med att denna konsolidering, som sannolikt måste komma innan konjunkturen helt har vänt kommer att kräva ett stort politiskt mod bland många regeringar. Sannolikt kommer centralbankerna att ha visat vägen dessförinnan.

Tillbaka