Kommer jultomten att kunna leverera?

Oct 24, 2011

Året har ju hittills inte varit speciellt sprudlande, i alla fall inte sett ur en aktieplacerares perspektiv. Det finns ju också en klar risk att slutet på året blir en riktig nagelbitare. De senaste veckorna har det dock synts vissa tecken på en ljusning, såväl i USA som i Europa och om EU:s beslutsfattare kan enas om något som ser ut som en lösning på skuldkrisen kan året få en rolig avslutning. Misslyckas de är, å andra sidan, risken stor att kräftgången fortsätter.

För oss som har merparten av vårt kapital placerat i svenska aktier har året minst sagt varit utmanande. Trots att den svenska ekonomin och de svenska företagen ännu mår relativt bra hör den svenska börsen till de stora förlorarna i år med ett fall på runt 20 procent. En anledning till detta är de stora börsbolagens exponering mot tillväxtmarknaderna och, givetvis, den svenska ekonomins höga exportberoende.

Att börskurserna svängt kraftigt är välkänt och den senaste tiden har det faktiskt varit uppåtriktat. Om vi tittar på ett antal olika index blir utvecklingen under de senaste tre månaderna och hittills under året ganska tydlig:


1 mån

3 mån

Utv. 2011

OMX S30

5,6%

-10,5%

-18,2%

OMRXBONDX

0,1%

3,3%

6,7%

MSCI Nordic

2,8%

-12,9%

-22,1%

MSCI Europa

5,2%

-9,7%

-13,6%

MSCI N Am

5,8%

-7,3%

-5,3%

MSCI World

5,1%

-8,4%

-9,5%

MSCI index i lokal valuta

Som framgår har börsklimatet varit bistert i hela Europa och förklaringen till detta är givetvis den stora och eskalerande oron för den europeiska skuldkrisen. Trots detta har de europeiska börserna stigit runt 5 procent de senaste veckorna, påhejade av förhoppningar på det kommande stora G20-mötet och det stödpaket/förslag till lösning som EU:s beslutsfattare ska presentera inom kort.

Vad kan G20, ECB, IMF och EU göra?

Vad kan då dessa möten leda till i termer av att lösa krisen i Eurozonen? Kruxet är ju att man inte kan lösa problemen i det europeiska banksystemet utan att lösa problemen med statsskulderna, samtidigt som det är omöjligt att lösa skuldkrisen för staterna utan att först stabilisera bankerna…

I längden skapar bankernas problem, som handlar om värdet på deras tillgångar, inte bankernas skulder i sig, instabilitet i hela det finansiella systemet. Ju längre problemet drar ut på tiden, desto svårare blir det dessutom att lösa. En helhetslösning måste ta itu med ett antal svåra problem, bland annat vilka banker som skall tvingas ta de värsta smällarna - och därefter få det största stödet. Dessutom måste hela tiden allt göras för att själva banksystemet skall hållas flytande, så att ingen helt plötsligt får för sig att inte låna pengar till någon annan, för då är vi tillbaka i 2008.

Ett mer övergripande problem är givetvis också att det är troligt att reglerna inom hela Eurozonen måste ändras, antingen genom att de som inte sköter sig sparkas ut eller att man går steget fullt ut och inför en gemensam budget- och skattepolitik. Av det som hänt det senaste året verkar det dock som att tanken på ett Europas Förenta Stater i många avseenden är längre bort än tidigare, i alla fall psykologiskt sett. Det går dock inte att blunda för att denna fråga måste lösas, på ett eller annat sätt, innan Eurosamarbetet kan fungera fullt ut.

På den gångna helgens ”förmöte” mellan G20-ländernas finansministrar presenterades bland annat förslag från EU att skapa ett system så att europeiska stater kan låna till hyggligt låga räntor, en rekapitalisering av bankerna, förnyat stöd till Grekland och fortsatta steg mot den finanspolitiska unionen. Dessutom bestämde finansministrarna att man skall identifiera världens 50 systemviktigaste banker och att dessa ska ges extra hårda krav på kapitaltäckning. Detta vore en bra lösning eftersom det sannolikt skulle rädda banksystemet och världen från följderna av mer perifera bankkrascher, för sådana kommer, tro oss….

Även om den spirande börsoptimismen tog ett (tillfälligt?) uppehåll efter några markeringar från Angela Merkel i början av denna vecka är förväntningarna på vad som ska levereras från EU:s ledare under de kommande veckorna stora.

Starkare konjunktursiffror än väntat

Världen är dock inte bara politik, konjunkturutvecklingen i sig har givetvis ett stort finger med i spelet. I detta avseende har det på sistone kommit relativt goda nyheter från såväl Kina som USA. Kinas BNP steg till exempel med 9,1 procent under det tredje kvartalet. Visserligen innebär detta en nedgång från andra kvartalets 9,5 procent, men ändå tyder siffran på att landet kan få till stånd en ”mjuklandning” med fortsatt skaplig (med Kinas mått mätt) tillväxt och kanske också ett något minskat inflationstryck.

Kinas ekonomi och Euro-frågan i alla ära men det största hotet mot utvecklingen på världens finansmarknader har nog varit risken för en kraftig recession i USA. Nu har osäkerheten minskat något. Under de senaste veckorna har såväl sysselsättnings- som produktionsstatistiken pekat åt rätt håll. Nedgången under sommaren visade sig vara mindre än befarat, den privata sektorn nettoanställer och utsikterna för en bättre tillväxt än väntat, dvs över snarare än under 2 procent, under resten av året ser goda ut.

Frågan är då om allt detta är skäl nog att investera mer i aktiemarknaden. Eller om det redan är för sent? De senaste veckorna har bjudit på kraftigt stigande kurser och även om det finns skäl att räkna med att de europeiska problemen kommer att fortsätta dominera nyhetssidor och nyhetssändningar är det rimligt att kapitalmarknaderna riktar blicken mot utvecklingen i USA och i viss mån Kina.

Samtidigt är det värt att bära i minnet att utvecklingen den senaste tiden i hög grad har följt diskussionerna om och läckorna från det tysk-franska samarbetet med att sy ihop en (någorlunda) heltäckande lösning på bankernas och Eurozonens problem. Att de skall lyckas lösa allt finns det ingen som inbillar sig men man skall trots allt inte underskatta värdet av vare sig politiska löften eller komplicerade lösningar från ECB och IMF, även om dessa inte löser de inneboende svagheterna i Eurosamarbetet eller överbryggar konflikterna mellan starka och svaga ekonomier i EU.

Innan vi sett resultaten av de politiska vedermödorna kommer många bolag att ha presenterat sina rapporter för tredje kvartalet. Inledningen har varit relativt god, även om prognoserna, av naturliga skäl, är försiktigt hållna. Vinsterna kommer med all sannolikhet att ligga väl i linje med förväntningarna men ordvalen i vad bolagen säger om framtiden att vägas noggrant. Trots de hoppingivande siffrorna från USA finns ju alltjämt risken att skuldkrisen kan komma att övergå i en ny lågkonjunktur, vilket givetvis skulle komma att påverka bolagens framtida vinster negativt.

Låga vinstförväntningar och låga värderingar

Intressant nog förefaller det som om aktiemarknadens vinstförväntningar för 2012 fallit snabbare än vad fallet var förra gången det begav sig (dvs 2008 års prognoser för 2009). Kurserna har dock följt med nedåt och det gör att marknaden fortfarande är lågt värderad. Dagens p/e-tal för europeiska bolag som helhet ligger troligtvis under 10, vilket är markant under den långsiktiga trenden och därmed indikerar förväntningar om en rejäl nedgång för bolagens vinster 2012 och 2013.

Om detta inte materialiseras och optimismen återvänder kan vi därför räkna med att värderingarna återgår till mer normala nivåer – runt 13-15 gånger kommande års vinst. Det skulle betyda potential på drygt 30 procent på ganska kort tid, vilket onekligen känns hoppingivande.

Kruxet är dock det närmast oändliga antal OM som finns i de ovan nämnda antagandena. Vi vet ju också psykologi och rädsla mer än att logik och rationalitet varit det som kännetecknat kapitalmarknaderna de senaste åren.

Trots detta, och trots att volatiliteten kommer att fortsätta, tror vi att vi sett det värsta för den här gången. Med hänsyn till att ledarna för EU-länderna och inte minst de tjänstemän och -kvinnor som finns inom ECB, IMF, mm, nu vet vad det gäller räknar vi med mindre halvmesyrer än vanligt de närmaste veckorna och att marknaderna kommer att tolka åtgärdspaketen positivt.

Problemen för Eurozonen och den akuta krisen i vissa EU-länder kommer inte att lösas till jul men de låga värderingarna och förbättringen av de amerikanska och kinesiska ekonomiska utsikterna gör att vi tror att möjligheterna till en julklapp i form av stigande kurser på aktiemarknaderna i år är goda.
18 oktober 2011

./.

Tillbaka