Turbulent inledning på 2011

Feb 14, 2011

Inledningen av 2011 har varit ovanligt händelserik med det politiska sönderfallet – och återuppvaknandet – i Tunisien och Egypten som hittillsvarande höjdpunkt. Det är vår bedömning att det är rimligt att räkna med att händelserna skall leda till en liberalisering och demokratisering i Mellanöstern, en utveckling som skulle kunna bli mycket positiv för regionen och de finansiella marknaderna.

Om inte annat är det intressant att se att USA:s agerande gentemot Egypten för första gången på länge inte följt mönstret efter den iranska revolutionen 1978-79. Allt sedan dess har ett antal diktatorer kunnat idka utpressning gentemot USA och fått deras stöd som ”fiendens fiende” och därmed kunnat agera ostört på hemmaplan.

Det uteblivna stödet till Mubarak gör att möjligheterna ökat för att Egypten – och andra länder i området – kan utvecklas mot flerpartiländer och inte mot den islamiska republik som annars sannolikt blivit följden. Att denna utveckling inte kommer att gå på räls eller följa en utstakad väg är lika självklart som att man kan räkna med att fler regimer runt Medelhavet sitter löst under de när­maste åren.

Utvecklingen är inte isolerad till Nordafrika och Mellanöstern – Italien står inför en stor omvandling i takt med att Berlusconis dagar blir alltmer räknade och en (i och för sig demokratiskt vald) regim kan ersättas av en annan som inte har premiärministerns immunitet mot åtal som enda drivande princip. Ett regim­skifte i Italien skulle för övrigt kunna spela en väsentlig roll i arbetet med att (åter)upp­rätta Eurons anseende.

Starkare tillväxtsiffror

Under tiden förtjänar dessa händelser på det ekonomisk-politiska fältet en plats under luppen:

  • Starka tillväxtsiffror och stor tilltro till ekonomins framtida utveckling i en rad länder, från USA genom stora delar av Europa (med Storbritannien som det stora undantaget) och i stora delar av Asien.

  • Den starka börsutvecklingen i USA och vissa stora europeiska länder och den mycket svaga starten av året för flertalet utvecklingsmarknader. Den svenska börsen följer dock inte detta mönster, i huvudsak beroende på att många av börsbolagens rapporter för 2010 inte levt upp till orealistiskt uppskruvade vinstförväntningar.

  • Dollarns utomordentligt svaga utveckling.

  • Råvarupriser som återigen stiger, för tillfället med priser på jordbruksproduk­ter och råoljan i ledningen. Delvis är detta en följd av dollarfallet men en stark efterfrågan ligger också bakom uppgångarna. Vissa basmetaller utvecklas också starkt medan ädelmetallernas prisutveckling stannat upp något.

Rapportsäsongen har i huvudsak bjudit på bra siffror även om tongångarna inte varit lika optimistiska och de positiva överraskningarna inte lika många som under 2010. Den goda trenden i omsättning och resultat håller dock i sig.

Däremot har den sedvanliga början av året, med januari som en stark månad, inte upprepats. Hittills i år har utvecklingen istället visat den underliggande nervosite­ten och kurserna har slagit fram och tillbaka, ofta med stora och svårförklarliga ryck.

Valutornas betydelse

Vi tror att en viktig förklaringsgrund för oron är valutarelationerna. För svenskt vidkommande är det rimligt att många ser en fara att den starka svenska kronan skall ha en negativ effekt på exportmöjligheterna. Detta kan givetvis vara negativt men för de större börsnoterade svenska företagen är läget hanterligt eftersom flertalet av dem i dag har sin produktion även i andra valutaområden. Däremot har sannolikt många placerare, mer eller mindre reflexmässigt sålt svenska aktier i början av året, dels efter den snabba uppgången förra året, dels som en följd av kronans styrka.

Att den amerikanska dollarn varit så svag är inte anmärkningsvärt i ett längre perspektiv men att det kommer nu, när de ekonomiska siffrorna från USA varit starka och när oron i Nordafrika och Mellanöstern ökat är på sitt sätt märkvärdigt. Traditionellt sett brukar ökad oro i världen leda till en koncentration av (amerikan­ska) placeringar till USA, med stigande dollarkurs som följd. De fortsatta stimulan­serna till den amerikanska ekonomin skulle kunna motverka detta men även om dessa fortsätter att underblåsa tillväxten räcker stimulanser allena inte – det måste till en mer omfattande strukturell utveckling av USA:s ekonomi och skattesystem. Dessutom slår USA snart i utgiftstaket, vilket kommer att kräva åtstramning.

Bland andra goda skäl till dollarns svaghet finns till exempel en ökad riskaptit, vilket lett till att kapital strömmat tillbaka till Europa efter fjolårets flykt från Euron. För svenskt vidkommande är det bara att beklaga att kapitalströmmarna har gått oss förbi, eller snarare härifrån och dit.

Dollarns negativa korrelation till råvarupriserna är också en faktor i sammanhanget. Som vi tidigare påpekat har det bristande förtroendet för båda de stora världsvalutorna fått råvaror, och då inte bara ädelmetallerna, att fylla rollen som reservvaluta.

Valutautvecklingen lär fortsätta att spela en stor betydelse för såväl börs- som ränteutvecklingen men vi räknar med att marknaden snart kommer över farhågorna för att den starka valutan skall påverka alla svenska börsföretag negativt. Den starka kronan kan ju också ses som en garant för att vi även fortsättningsvis kan leva med låga räntor, även om Riksbanken höjer räntan något denna vecka.

Tillbaka