Allt ljus på Federal Reserve

Nov 8, 2010

Det amerikanska mellanårsvalet slutade ungefär som väntat, kanske med en något mindre framryckning för republikanerna än vad opinionsundersökningarna skvallrade om, men hur som helst med en blandad majoritet i kongressen – republikansk majoritet i Representanthuset och demokratisk i Senaten.

Den nya politiska situationen i USA, där det för övrigt är långt ifrån ovanligt att presidenten och kongressen har olika politisk hemvist, kan skapa problem med att få till stånd de finanspolitiska beslut och stimulanser som krävs. USA befinner sig i en prekär ekonomisk situation och behöver både gasa och bromsa. Som vi tidigare varit inne på (se här) krävs stora politiska åtgärder och på sikt måste landet se över sin statsskuld. Republikanerna kan sätta käppar i hjulet för regeringens politik och därmed skapa ett ännu trögare system än det vi sett de senaste åren.

Å andra sidan leder de ändrade majoritetsförhållandena till att republikanerna i USA, precis som oppositionen i Sverige, inte längre bara kan stå bredvid politiken och säga nej till allting. Från och med nu kommer ansvar att kunna krävas ut av båda de amerikanska partierna och detta kan, lustigt nog, leda till att beslutsfattandet faktiskt snabbas upp – men denna effekt kommer sannolikt att dröja till nästa år.

Med en extremt svag arbets- och bostadsmarknad (även om de senaste siffrorna antyder en förbättring), låga löneökningar och ett inhemskt inflationstryck som är obefintligt behöver ekonomin stimulans för att fungera. Med risken för att politiken hamnar i ett dödläge kommer allt mer av det faktiska ansvaret och den faktiska politiken att ligga hos respektive hanteras av den amerikanska centralbanken – Federal Reserve.

Utan att misstro centralbankens förmåga att hantera problemet är det rimligt att tänka sig att detta kommer att leda till fortsatt turbulens på finansmarknaderna, en ännu svagare dollar och därmed höjda råvarupriser. Eftersom landet redan har en nollräntepolitik så kan Fed inte göra mycket mer än att stödköpa statspapper. Och mer stödköp håller räntorna nere och ger en svagare dollar, vilket kan öka kapital­flödena till andra länder, i synnerhet tillväxtekonomierna.

Centralbankens beslut att skjuta in 600 miljarder dollar i systemet, så kallade kvantitativa lättnader som sker genom att centralbanken i princip kommer att köpa alla de obligationer som USA ger ut fram till halvårsskiftet nästa år, innebär i praktiken att banken trycker nya pengar som finansdepartementet kan använda för att stimulera ekonomin fram till i vår. Detta kommer sannolikt att trycka ner dollarn ytterligare. Samtidigt, och det är kanske minst lika viktigt, skapar detta möjlighet för amerikanska företag att gå till kapitalmarknaden med emissioner av nya obligationer.

I normala fall skulle en sådan åtgärd öka risken för inflation, och det är precis vad centralbanken vill. Det är värt att komma ihåg att Federal Reserves spöke just nu inte är inflation utan deflation och risken att USA halkar in i ett ”japanskt tillstånd”. Banken går dock balansgång på en ganska smal lina.

USA:s ekonomi skulle sannolikt må bra av en ännu lägre dollar, vilket visserligen ökar statsskulden men förbättrar de amerikanska företagens konkurrenskraft.  Samtidigt kan ”the Fed” inte ta i för mycket eftersom detta skapar irritation i andra länder, till exempel de som USA just har anklagat för att hålla nere värdet å sina valutor.

Kommentarerna från andra länder, som via valutakursen ser knkurrenskraften för deras exportindustri urholkas, har också varit bistra. Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble säger att USA:s penningpolitik är aningslös och att tillskottet från centralbanken skapar fler problem än det löser. Även Kinas centralbankschef har i internationella media varnat för negativa effekter.

Denna vecka är det G20-möte och det är väl ingen djärv gissning att en del av detta kommer att ägnas ”valutakriget”.  Mer om detta i en senare betraktelse.

Knäckfrågan just nu är om Fed:s nya köp räcker för att få upp de amerikanska inflationsförväntningarna och därmed lyfta ekonomin ur sin letargi. För egen del är vi tveksamma. Federal Reserve kämpar just nu ensamt eftersom möjligheterna för regeringen att föra en expansiv finanspolitik, till exempel med köpstöd till vissa konsumenter just nu är begränsad av politiska skäl.

Samtidigt visar de senaste månadernas statistik att arbetsmarknaden, om än outhärdligt långsamt, håller på att förbättras. Om detta fortsätter under första halvan av nästa år kan en del av pressen på Federal Reserve försvinna.

Hur som helst tror vi att det kommer att finnas goda skäl att fortsätta vara försiktigt optimistisk kring utvecklingen på börserna den närmaste tiden men att turbulensen fortsätter ser vi som nästan självklart.

Tillbaka