Stark början på börsåret

Jan 18, 2010

Trots en avmattning de senaste dagarna har det nya året har för aktiemarknadernas vidkommande börjat starkt. Nyhetsflödet har hittills varit blandat men trots en del störningar, t ex en svag amerikansk sysselsättningsstatistik och frågetecken kring de kinesiska BNP-siffrorna, känns det som om möjligheterna för ett starkt börsår fortfarande är goda. Aktiemarknaden är fortfarande inne i en stark trend, något som märks på dess förmåga att absorbera effekterna av orosmoln och negativa signaler.

En avgörande faktor för börsens utveckling är givetvis räntenivån. Under 2009 pressades räntorna ned, dels som en följd av den låga ekonomiska aktiviteten, dels (och inte minst) genom medvetna åtgärder från världens centralbanker. De låga räntorna är en viktig faktor för att förklara den starka börsutvecklingen under 2009 och det finns många skäl att anta att de kommer att ha utomordentligt stor betydelse även för utvecklingen framöver.

Tittar vi på världsekonomin är det lätt att konstatera att läget vid början av 2010 är avsevärt annorlunda än ett år tidigare. Under slutet av 2008 och början av 2009 närmast kollapsade den ekonomiska aktiviteten i flertalet länder, såväl inom som utanför OECD. Denna svaghet, tillsammans med den extremt dåligt fungerande finansmarknaden, ledde till att många luftade farhågor om att utvecklingen skulle vändas till en ekonomisk depression och kanske även deflation. Lyckligtvis visade det sig att de som trots detta vågade investera i aktier under denna period gjorde rätt, i alla fall hittills… J

Världsekonomin nådde en konjunkturbotten under våren 2009 och under det andra halvåret kom de statistiska bevisen på att en global återhämtning, om än en ganska långsam sådan, var på väg. Vissa länder tuffade dock på oförfärat och nyligen kunde t ex Kina rapportera en fortsatt stark BNP-ökning för 2009.

Vad berodde då vändningen på? Utan tvivel var det främsta skälet till förbättringen i världsekonomin de förhållandevis samordnade och framförallt massiva ekonomisk-politiska stimulansåtgärderna i form av ökade statsutgifter (och budgetunderskott), stöd till det finansiella systemet, låga räntor och centralbankernas återställande av funktionen i det finansiella systemet genom köp av obligationer och garantier bakom obligationsutfärdarna. Framgången till trots är det värt att komma ihåg att dessa stimu­lansåtgärder också har en baksida, nämligen återhämtningens känslighet för fortsatta åtgärder. Låga räntor och stora budgetunderskott har aldrig varit en uthåll­ig motor bakom en konjunkturuppgång, så småningom måste stimulansens effekter mötas av andra åtgärder och vi fortsätter att hävda att detta kommer att ställa större krav på politikerna än vad den relativa enigheten bakom stimulansåtgärderna gjorde.

Knäckfrågorna för 2010 är dels huruvida denna stimulans kommer att behållas, dels i vilken mån den kommer att ersättas av efterfrågan från den privata sektorn. Det verkar osannolikt att det blir några stora åtstramningar under året. Även om många länders budgetunderskott har nått ohållbara nivåer finns det inte mycket som talar för vare sig budgetnedskärningar eller skattehöjningar.

Däremot finns det en del som tyder på att de lättnader som under 2008 och 2009 gjordes för t ex bankernas utlåning kommer att börja hämtas tillbaka. Dessa nygamla regleringar kommer förmodligen att påverka tillväxten i världsekonomin negativt genom att de har en marginellt räntedrivande effekt.

Sammantaget räknar vi dock med att världens centralbanker kommer att måna om den sköra ekonomiska uppgången och se till att de korta räntorna fortsätter att ligga på en låg nivå, även om denna nivå säkerligen är högre i december än vad den är nu.

En förutsättning för att de politiskt genererade stimulanserna skall ligga kvar är att inflationen fortsätter att vara mycket låg. Även om opinionsinstitutet Skops inflationsindex, som presenterades förra veckan, visar att de svenska hushållens inflationsförväntningar ökar tror vi att risken för inflation fortfarande är ganska låg. Det grundläggande antagandet bakom detta är att den världsomspännande ekonomiska nedgången har skapat en mycket stor överskottskapacitet, i synnerhet i västvärldens industri. Denna överkapacitet kan dessutom snabbt åter tas i bruk till ganska låg kostnad (på grund av den höga arbetslösheten) vilket minskar risken för flaskhalsar.

Den inflationsrisk som ändå finns kommer från tre områden:

* Stigande råvarupriser. Dessa har redan haft en viss inverkan på inflationstakten och vi räknar med att detta fortsätter under i alla fall första halvåret 2010. Detta kompenseras dock av att övriga insatsvarupriser, i första hand lönekostnaderna, kommer att fortsätta att utvecklas svagt.

* En viss risk finns för inflation i länder som Kina, Indien och Brasilien, där kapacitetsutnyttjande i dag är högre än i ”den gamla” i-världen. Dessa tendenser borde dock vara mer lokala än globala.

* Det finns givetvis också en risk att de pengar som pumpades in i kreditmarknaden av centralbankerna under 2009 kan fungera som inflationsdrivande. Teoretiskt sett är detta resonemang omöjligt att invända emot men praktiskt sett verkar det som om en mycket stor del av detta kapital har stannat inom banksektorn och inte nått ut i samhällsekonomin. Vi tror att detta kommer att fortsätta att vara fallet och att centralbankerna är beredda att dra in denna överlikviditet om utlåningstalen plötsligt går upp.

Vilka är då förutsättningarna för att den privata efterfrågan skall ta över som konjunkturmotor? Här finns det ett par rejäla frågetecken.

Bankerna verkar fortfarande vara mer benägna att sitta på pengarna än att låna ut dem, i alla fall till något annat än hus- och lägenhetsköp, och det är rimligt att räkna med att skuldåterbetalning (på dessa borelaterade lån) kommer att bli viktigare än privat konsumtion de närmaste åren. Detta gäller i än högre grad i Storbritannien och USA.

Mycket hänger därför på om efterfrågan från företagssektorn ökar. Många företag var snabba på att dra ned på sina lager, investeringsplaner och antalet anställda när krisen slog till 2008. Detta var ett av skälen till att många företag faktiskt rapporterat ganska goda resultat under 2009. Det finns tecken på att återhållsamheten i dessa tre avseenden har tonats ner. Lagerneddragningen har, generellt sett, nått botten och många företag har återigen dragit upp sina lagernivåer något, många varsel om friställningar har aldrig effektuerats och investeringsviljan verkar vilja återvända. Under 2010 tror vi att många företag åter börja anställa och att investeringarna ökar något.

Även om utvecklingen har skiljt sig och kommer att skilja sig från land till land räknar vi med att den ovan skissade utvecklingen är generell för hela i-världen. Möjligheterna för en snabbare tillväxt är dock bättre i vissa av de nya industriländerna (i synnerhet Brasilien, Kina och Indien) där den låga sparkvoten och banksektorns svaghet är ett mindre problem. De mest skuldsatta västländerna kommer att befinna sig i tillväxtekonomiernas kölvatten under 2010 och det finns anledning att tro att de nya industriländernas beroende av i första hand USA fortsätter att minska.

Sammantaget räknar vi med att 2010 kommer att kännetecknas av ekonomisk återhämtning, om än en ganska modest sådan. Inflation och räntor väntas vara fortsatt låga. Fortfarande får vi vänta och se vilka effekter de exceptionella åtgärdspaketen får på efterfrågan från konsumenter och företag. På längre sikt kommer det att krävas ett exceptionellt politiskt handlag för att gradvis reducera stimulanspaketens effekter och hålla tillbaka framförallt den privata konsumtionen men utsikterna för börsen är goda under 2010.

Tillbaka